Jag brukar tänka på mig själv som en ospecificerad hedning vilket innebär att jag inte sätter någon etikett på min andlighet. Jag har en animistisk tro och använder mig av olika kunskapsvägar ( främst shamanism och häxkonst) och tekniker för att växa som människa och leva i balans med mig själv och min omvärld. Det har tagit några år att komma igenom den andliga labyrinten och hitta min egen väg, mycket har provats och förkastats och det finns verkligen en uppsjö av olika kunskapsvägar och tekniker att prova.
Nu har jag hittat en bra balans utan att för den skull sluta utvecklas, men jag har blivit bättre på att införliva min andliga sida i mitt vardagsliv. Att följa årstidernas växlingar, månens faser, kommunicera med mina kraftdjur och meditera har blivit en livsnödvändighet. Att verkligen ta mig den tiden i ett för övrigt hektiskt vardagsliv är helande. Livet har inte med automatik blivit lättare men jag är starkare och har bättre förutsättningar att ta mig igenom svårigheter numera.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar