Höst, skrivlust och skaparglädje

Jag tillhör den skara människor som älskar hösten. Härliga höstdagar i skogen, krypa upp med en bra bok i soffan medan det blåser och regnar utanför, tända ljus när kvällarna blir mörkare, tid för reflektion men också för att skapa. Hösten plockar fram skaparlust hos mig, att skriva, att arbeta mina olika hantverk, eller att pröva nya saker också för den delen. Så efter ett långt skrivuppehåll så har jag nu fått lusten att skriva tillbaka.

Förra veckan tittade jag på bilder av olika miniträdgårdar och beslöt mig för att tillverka en egen. Eftersom jag älskar sagor och sägner så fick det bli en trädgård där småfolk kan bo. Så här blev resultatet.

Basilika - en ört för evigheten

Basilika har förknippats både med evigt liv och evig kärlek. Den har sitt ursprung i Indien där den har spelat en framträdande roll framförallt i hinduismen. vid templen odlades basilika på båda sidor om ingången för att skydda den som gick in och ut. Den heliga örten var ägnad åt gudarna Krishna och Vishnu, och man trodde att jordens skapare bodde i en basilikaplanta.
Basilikan har också ingått i ritualer kring de döda. I Indien tvättade man den dödes ansikte med vatten fullt av basilika blad och lade sedan ett blad på hans bröst och i det gamla Egypten användes basilikan som balsameringsört.

Basilikan har genom historien varit både fruktad och älskad. I Italien har den symboliserat hatet och i Grekland döden, utom på Kreta där den är djävulens planta. Enligt en ukrainsk myt förknippas örten med evig kärlek. Om en kvinna ger en man en basilikakvist och han tar emot den, betyder det att han kommer att älska henne för alltid

Basilikan har använts- och används- som medicinalväxt. I Japan användes den som botemedel mot reumatism och i Indien i salvor med goda sårläkningsegenskaper. Te bryggt på basilika påstås fungera bra som kramplösare och lugnande medel. Har man behov av en stärkande dryck låter man några basilikablad dra i vin under några timmar.

Örtagården växer fram

Förra veckan lades all ledig tid på att jobba i den blivande örtagården. Först flyttade jag växter som ska sparas så att jorden kunde fräsas. Det blev några omgångar efteråt med krattan för att få upp alla rötter. Sedan lade vi duk över jorden innan det var dags att lägga på sättgrus. Därefter var det dags för stenläggning. Just nu har jag en fruktansvärd träningsvärk efter alla turer med skottkärran och allt lyftande.

Så här ser halva örtagården ut innan alla planteringsceller har grävts ut och fyllts på med jord. Det återstår också en del arbete med att sopa ner sand mellan stenarna. Men snart är det dags för den roliga biten, att äntligen få börja plantera.

Att ha händerna i jord

Jag har under ett par veckors tid sått fröer som nu börjar gro och tittar upp lite här och var i sina krukor. När jag nu har haft händerna i jorden så har jag passat på att jobba lite extra med jordelementet i mitt liv. Jord är det element som vi står och går på och vår egen fysiska kropp. Att arbeta med jordelementet handlar bland annat om att försörja sig på olika sätt. Om arbete, pengar och bostad, ta hand om sin kropp, förhållningssätt till djur och natur. I jordens element blir också idéer och tankar synliga för oss själva och för andra.

Under de senaste månaderna har jag haft en våldsam obalans i jordelementet, arbetslös och dålig ekonomi och oro som har satt spår i kroppen i form av eksem och sömnstörningar. Vardagen har handlat om jobbsökande och hur pengarna ska räcka till det nödvändigaste. Det har också varit lärorikt men inte speciellt roligt att tvingas till nya insikter om hur jag behöver förändras. Att se sina egna dåliga sidor är aldrig kul. Nu har livet tagit en ny vändning och jag kan se positivt på framtiden igen, inte så att allt har förändrats över en natt men små ljusglimtar här och där.

Att ha händerna i jorden är lugnande och när jag tittar ner och ser den svarta jorden på mina händer tänker jag på transformation. Jag sänder en tacksam tanke till moder jord för de insikter jag har fått. När jag försiktigt lägger ner de små fröerna i jorden med förhoppningen att de ska gro, så ser jag framför mig hur mina nya insikter gror. Jag planterar uthållighet – att varje dag göra det jag har satt mig för, mod – att våga förändras, tillit – till mig själv och det goda i livet, en ekonomi i balans. När jag varje dag vattnar, så vattnar jag inte bara de fysiska fröerna utan också de andliga fröer jag har sått.

De fyra elementen

Synsättet att de fyra elementen jord, luft, eld och vatten och deras krafter är grunden i allt, finns i många traditioner. Elementen kan placeras i en cirkel i fyra riktningar och till varje element hör olika aspekter. Som ett exempel skapade ursprungsfolken i Nordamerika och Canada medicinhjulet genom detta sätt att se verkligheten. När jag arbetar med elementen gör jag det enligt följande förklaringsmodell.

Eld- Öster - aktiv - vår - inspiration - upplysning - handlingskraft - riktning

Vatten - söder - passiv - sommar - känslor - drömmar - givande - närma sig världen med ett barns sinne

Jord - Väster - passiv - höst - förändringar och tillblivelse - ta emot svar från sitt inre - den fysiska kroppen

Luft - Norr - aktiv - klarhet och förnyelse - intellektet och tankar - mentala sinnet

Centrum i cirkeln är Ande, som är aktiv/passiv, eget inre centrum, livsenergi, ständig rörelse, rörelsen stannar av eller snabbar upp beroende på hur man mår i de andra aspekterna. När elementen är i balans så mår man också bra.

Det finns många fler aspekter man kan knyta till elementen utifrån sin egen relation till elementen och det finns också andra sätt att placera elementen i cirkeln. Detta sätt fungerar bra för mig men för någon annan kan det se helt annorlunda ut. 

                                             

                                         

                                           

                                          

                                            
                                        
                                       

Den slaviska jordgudinnan - Mati Syra Zemlya

För tillfället läser jag en bok som heter" Myter och legender" av Philip Wilkinson, han har samlat myter, folksagor och sägner från olika värdsdelar. En ganska bra bok där man får en överblick över de myter som är mest framträdande i olika värdsdelar, den är kanske inte så djupgående men rolig att läsa och man får en överblick över hur Gudinnor och Gudar dyrkades. När jag läste om den slaviska jordgudinnan kom jag att tänka på min mormor som aldrig arbetade i trädgården den 1 Maj och när mamma frågade varför visste hon inte, hon hade hört någonstans att man aldrig skulle sätta fröer eller gräva i jorden just 1 Maj. Undrar om det finns någon liknande berättelse i den nordiska mytologin? Tror jag ska forska vidare om det. Här kommer myten om Mati Syra Zemlya.

Den slaviska jordgudinnan kallades Mati Syra Zemlya (Den fuktiga moder jord). Hon gavs normalt ingen specifik gestalt men man sa att hennes ande förkroppsligades i den bördiga jorden under hennes anhängares fötter. Även om hon vanligen saknade skepnad betraktades hon som full av liv och hjälpte därför allting i jorden att spira. Vid speciella tillfällen, när hon antog mänsklig form, sades hon uppträda som en kvinna med mörk jordfärgad hud, iklädd traditionella kläder och att hon besökte människors hus och välsingnade dem. De heliga dagar då hon framträdde, främst 1 Maj och 24:e Juni fick ingen plöja i jorden. Man dyrkade henne genom att gräva ett hål i marken och lägga ner offergåvor av bröd och vin.
Ur "Myter och Legender", Philip Wilkinson

Att gå vidare

Att gå vidare när man drabbas av en sorg av något slag är livsnödvändigt men inte alltid så lätt. Under de sista två åren har jag och familjen drabbats av sorgens iskalla andetag på olika sätt. Mina föräldrar gick bort med elva månaders mellanrum vilket innebär ett stort tomrum i mitt liv. Jag har lagt ner ett företag som inte bar sig ekonomiskt och det har varit en sorg i sig eftersom det ligger många timmars arbete samt en ekonomisk satsning i att starta eget. Så ska man då gå vidare när man känner sig mera vilsen än någonsin, man ska vara stark och tänka positivt, bygga något nytt och man ska ta med sig sina erfarenheter.

Att bearbeta sorg tar tid har jag upptäckt och ibland undrar jag om det aldrig ska kännas lättare. Visst har månaderna som gått slipat av de värsta kanterna på sorgen, men ändå, vissa dagar gör det så ont att jag inte vet hur jag ska stå ut. Man kan alltid bygga upp sin ekonomi igen efter en förlust men att ersätta människor som man har älskat det går inte. Kvar finns ju så klart alla fina minnen man har men man saknar ändå den fysiska kontakten. Jag försöker verkligen att tänka på allt det som är positivt i mitt liv och vara tacksam för det men vissa dagar är bara så svarta. I sorgelabyrinten har jag hittat en del vägar som hjälper när det är som värst. Att vara ute i naturen, kanske gå en promenad med hunden ger ro i själen. Att umgås med familjen eller försöka läsa en bra bok hjälper ibland. Att syssla med hantverk av något slag, eller att börja blogga är en ny erfarenhet, meditation stillar också sorg.

 Varje människa som drabbas av sorg hittar så klart sina egna vägar att gå vidare på och det viktigaste är nog att sorgeprocessen får ta den tid den behöver. Detta är inte alltid så lätt i ett samhälle där vi har ett högt tempo, eller där vi kanske inte alltid pratar så mycket om döden och hur man som anhörig mår efter ett dödsfall. Jag har själv försökt att skynda på sorgeprocessen genom att jobba men när företaget lades ner blev jag ju arbetslös och då kom många känslor i kapp mig. Nu tar jag en dag i taget och vissa dagar är som jag skrev innan riktigt svarta och andra dagar mår jag bra. Det är kanske just det som är att gå vidare...